Sneskruvad

 

Efter fucking 35 körlektioner, 2 års privat övningskörning och ca 25.000 kronor fattigare har jag nu lyckats få ett körkort! Har haft det i tre dagar typ, och det känns fortfarande overkligt. Men det börjar faktiskt gå upp för mig på riktigt nu, att jag klarat det. På första försöket också på både teoriprovet och uppkörningen. Det var utom mina förhoppningar ens. Räknade med att köra upp typ 5 ggr minst...

 

Teorin har jag känt mig rätt säker på, så jag var inte nervös förrän dagen innan när jag gjorde ett test-prov på nätet och kuggade. Men jag fick 53 poäng på provet och 52 är ju för godkänt, så jag klarade ju mig. Det är ju huvudsaken. Blev as glad och cyklade vidare mot jobbet och var på glatt humör hela dagen. Dagen efter körde jag upp... Jag var så jävla nervös och trodde verkligen inte att jag skulle klara mig, för jag körde som en jävla kratta på uppkörningen... Hjärtat stannade typ på mig när han sa att jag klarade uppkörningen. Fattade inte riktigt vad som hände, sedan en minut senare fick jag typ ångest som fan och hade det resten av dagen och dagen efter.

 

Antar att det var all spänning och all nervositet som började släppa, så de blev någon cp "psykologisk" kortslutning i hjärnan på mig. Ville bara gråta, hade ont i magen och mådde fysiskt illa för minsta lilla stress. Men nu när det väl börjar gå upp för mig att jag har ett körkort så känns det fucking awesome! Kändes dock lite konstigt att svara att man mådde piss när folk sa "GRATTIS TILL KÖRKORTET! Måste kännas as nice!?"

 

Fast det känns fortfarande som att jag kör förbjudet liksom. Så är jag livrädd att polisen ska stoppa mig och ta mitt körkort, men jag håller hastigheten och kollar döda vinkeln tusen gånger innan jag svänger osv! Kör som en kärring helt enkelt, haha! Men det är bra, för jag vill inte döda någon i trafiken. Det är min värsta rädsla av allt så klart. Känner mig mer riskmedveten än vad jag någonsin varit i hela mitt liv.